Smirre <3

Idag har jag varit hos min bror och Camilla för att fira fars dag.
Detta gjorde ju även att jag fick träffa min älskade Smirr :-)
Att man kan ha så mycket känslor för en katt, jag förstår att ni som aldrig upplevt kärleken till ett djur inte förstår vad jag menar och det är helt ok, jag skriver om vad jag känner här.
Det var så underbart att få mysa lite med honom, se honom busa och mysa med sin nya vän, miyagi.
Jag menar kolla bara på bilden ovan :-)
Men att sedan behöva åka ifrån honom igen och veta att jag inte får ta med honom, det sliter sönder mitt hjärta varje gång...
Jag vet att Smirre har det jättebra, han trivs toppen och han blir jätteväl omhändertagen av Jacke och Camilla och jag är så extremt tacksam för att de har tagit honom till sig.
Det blev det bästa för honom att få en kompis och det var ju alltid tanken, men jag trodde det skulle bli hos mig.
Men fy fan vad tomt det är hos mig, det gör så ont att veta att han aldrig kommer krypa upp brevid mig i sängen, inte komma och hälsa när man kommer hem efter en hård arbetsdag.
Allt det där vardagliga där han alltid gjort mig sällskap genom, det kommer jag inte få uppleva igen och det gör fruktansvärt fruktansvärt ont...
Så samtidigt som jag är så glad över att ha fått vara en liten stund med honom idag så mår jag skit och känner mig bara helt tom nu när jag väl är hemma igen.
Jag måste hitta något att fylla den tomheten med...

Nej hörrni, inte så positiv just nu.
Kram

Published with Blogger-droid v2.0.1