Halloj!

Så nu har jag vaknat till något mer.

Har suttit i vår supersköna fotölj med fotpallsdelen uppfälld och ryggstödet lutat låångt tillbaka.

Smirre har legat i mitt knä och så har vi båda slösovit/kollat på tv i några timmar.

Nu känns det mycket bättre!

Ja ni att vara magsjuk är ingen hit alls...

Som jag skrev i ett tidigare inlägg kändes det precis som när jag fick min första omgång med cellgiftet Cisplatin...usch det var verkligen gift för min kropp.

Tack och lov för Aloxi som är det bästa antiillamåendemedlet jag har provat!!!

Om ni mår illa av Cellgifter fråga efter Aloxi om det går att använda på er för det är helt underbart!

Gångerna efter så mådde jag inte illa alls blev bara jättetrött och hade massa andra biverkningar ;-)

Men vet ni dom kan man ta så länge man slipper det jävla illamåendet!

Jag har också under denna vecka märkt att jag har såå svårt för att äta saker som jag åt under tiden då jag var sjuk.

Jag bad Jim att köpa hem Aprikoskräm för det är så gott, svalt och lätt att få i sig då jag är sjuk.

Men eh nej fy fan vad det var äckligt eller ja inte direkt äckligt men smaken låg kvar i munnen och det påminnde så mycket om när jag var så svag från allt skit kroppen fick i sig och då det enda jag kunde orka göra till mig själv var kräm eller kiwisar...

Så det kommer dröja ett bra tag innan jag provar på Aprikoskrämen igen... tyvärr

Lite tråkigt det där att många saker nu är förstörda för mig i matväg...

Vet inte om det kommer att släppa med tiden eller om det för alltid kommer att förknippas med helvetsåret 2008.

Men men nu får jag ju helt enkelt se till att utöka mitt matområde och prova lite nya saker istället ;-)

Har lekt lite med håret också och hmm ja nu kan jag få till ytterligare en ny frisyr, den ska provas imorgon.

Kul att det som sagt händer lite på den fronten nu, det gör at allt känns så mycket bättre.

Känns verkligen som att håret har blivit en slags metafor för mig.

Ju längre det växer ut desto mer läker kropp och själ också :-)

Hmm sen så brukar vi ju få en bonus varje år från jobbet i typ mars/april denna ska i år få gå till tada: en hårförlängning!

För då tror jag faktiskt att det är långt nog för att kunna genomföra det!

Och det känns ju så mycket bättre att ha det inom en bestämd tid, alltså att om två/tre månader kommer jag ha långt hår igen!

Istället för att tänka att om fyra år kommer jag ha långt hår igen ;-)

Och är det fortfarande för kort då så ja då blir det till att vänta ca två månader till och det känns liksom enklare då..

Lite svammel men ni förstår nog hur jag menar!

Då blir kanske det blir lite liknande denna bild ovan :-)

Nej snart dags för middag, idag blir det våfflor!
Mums!

Kram på er!