27 år!

Det ni idag blir jag 27 år gammal, eller ung eller hur man nu ska säga.
Det viktiga är i alla falla att jag faktiskt får bli 27 år!

Detta var som ni vet inte alls en självklarhet förra året...
Inför min 26 års dag hade jag planer på att ha en ganska stor fest hemma för att fira och för att få festa med mina vänner.
Många vänner dyker ju inte upp annat än då jag fyller år så då ser jag till att passa på.
Men som ni vet den 4:e januari fick jag beskedet att jag hade livmoderhalscancer...
Något chockad åkte jag till jobbet och irrade rund och försökte bestämma mig hur jag skulle göra, jobba eller vara sjukskriven?

Haha ja det fanns ju faktiskt inget val inser jag såhär i efterhand, med dom doser av morfinpreparat som de tryckte i mig så hade det icke varit lämpligt att jobba.

I alla fall som ni vet blev det ingen fest.
Vi var några ytterst få som samlades hemma hos oss helgen då jag hade fyllt.
Om jag kommer ihåg rätt så var det jag, Jim, min bror, Camilla,lollo och Tilla.
Jag kan ha glömt någon för minnet från årets första månader finns liksom inte där...
Vi gick i alla fall ut på Sportsbar, det var en rätt vemodig kväll eftersom vi visste att det skulle vara den sista på länge...
Orkade dock inte så länge men det var superkul att komma dit och träffa alla en sista gång innan allt skulle dra igång...

Nu vet ju ni som har följt min blogg hur året gick, jag höll mig positiv och mådde bra genom behandlingen (nu menar jag då psykiskt).
Sen när jag fick mitt besked att cancern var borta så kastades jag tillbaka till verkligheten igen.
Och det var så mycket tuffare än jag någonsin kunnat föreställa mig...
Usch ja att sluta med vissa piller var bra mycket jobbigare än jag någonsin trott, sen tröttheten, frustrationen och sorgen...
Kan fortfarande känna av en hel del av detta.
Det kommer nog sitta kvar i många år mycket av detta.
Men det är en mycket bra och intressant erfarenhet!

Nu är det ett nytt år..
Ett år som började mindre bra, jag gjorde slut med Jim för jag kände att jag inte längre visste vad jag ville med vårt förhållande och för att jag tyckte vi hade glidit ifrån varandra.
Och är det så förvånande...efter det vi har gått igenom.
Det har varit lite för mycket på lite för kort tid.
Men vi har bestämt oss för att ge det en ny chans.
Vi måste båda vänja oss vid vårt nya liv och våra nya förutsättningar.
Detta är trots allt det bästa förhållandet som jag har haft och det var inte pga brist på kärlek som jag ville gå vidare.

Jag hoppas att allt löser sig, att vi har något väldigt speciellt ihop det vet vi!

Idag fyller jag som sagt år...
Tyvärr är jag väldigt trött idag så det blir nog inte så mycket som händer.
Om jag orkar ska vi åka en sväng till Täby efter jobbet, jag skulle behöva någon nytt till imorgon kväll...
För då är det dags för min fest!

Imorgon kväll ska jag ha fest på Sportis!
Jag har bjudit in en del vänner att komma dit och börja fira redan 21.00.
Vi har då stället för oss själva fram till ca 22.30 sen är det öppet för alla som vanligt.
Jag tyckte det skulle vara kul att samla ihop ett gäng och festa ute, kanske tycks vara lite mycket för ett 27 års firande men varför ska jag vänta tills jag fyller 30?
Det är ju med dom som är i mitt liv nu som jag vill fira med!
Fira att jag har fått ett år till och fira att jag lever!
Fira att jag klarade mig ur den jälvla skitskjukdomen!

Så jag hoppas att så många som möjligt kommer dit imorgon och bara umgås och festar loss!
Och tänk så skönt att slippa diska dagen efter ;-)

Kram